Mitt sista ärende avseende sjukpenning har nu avgjorts i Kammarrätten, men innan jag berättar resultatet tänkte jag ge dej en kort resumé.

Först 6 års heltidssjukskrivning utan avslag sedan 4 års avslag på varje intyg hos FK och vid omprövning. Efter fyra år godkänner de plötsligt sjukpenning och kort därpå beviljas jag även hel sjukersättning.

Överklagar parallellt med avslagen alla ärenden (varje avslag genererar ett ärende) till förvaltningsrätten som dömer till min fördel i alla ärenden utom det sista där domstolen plötsligt går på FKs linje och avslår. Överklagar det till kammarrätten som beviljar prövningstillstånd.

Detta har sannerligen varit en kafkaartad process och den som hävdar att ”det är bara att överklaga” har helt enkelt inte koll på läget. Hursomhelst. Tillbaka till nutiden och kammarrättens dom.

Kammarrätten dömer till min fördel och man kan säga att jag ”vinner” på walkover. För trots att FK hävdat att jag inte har rätt till sjukpenning i tre instanser (första beslutet, omprövning och FVR) lägger de sig här platt och medger att jag har rätt redan innan domen fallit.

Med andra ord. Försäkringskafkan har jävlats med mig i en massa instanser under lång tid men säger nu plötsligt: ”Bara skoja ju, du har rätt” när Kammarrätten väl bestämt sig för att ta upp ärendet. En hånfullt absurd vändning även om jag välkomnar den.

Så, är jag äntligen fri nu?

På sätt och vis kanske. Jag har fått hel sjukersättning beviljad och slipper kampen om rätt till sjukpenning. Men jag är fortfarande beroende av den myndighet som misshandlat mig under de senaste fyra åren.

Jag ser det som att gallerdörren har öppnats men att skadorna från fångenskapen består. Och jag hänger fortfarande i luften.

I allt det här är den enda konsekvensen för Försäkringskassan att de nu tvingas betala ut de pengar jag haft rätt till redan från början. Pengar de felaktigt undanhållit mig. Att de närapå krossade mig helt verkar inte spela någon roll.

Till sist, för den som är intresserad. Här kommer Kammarrättens domslut.

”XX yrkar att hon beviljas hel sjukpenning för perioden 2 maj–31 oktober 2020. Till stöd för sin talan anför hon bl.a. följande. Försäkringskassan har beviljat henne hel sjukpenning och hel sjukersättning i direkt anslutning till den nu överklagade perioden för samma besvär. Även om sjukpenning är en dagersättning och en ny prövning ska göras vid varje förlängning så måste tidigare och senare utfärdade medicinska underlag, domar och beslut ha stor betydelse vid den typ av besvär som hon lider av. Det finns inget som talar för att hon har haft en arbetsförmåga under den nu aktuella perioden.

Försäkringskassan anser att XX arbetsförmåga har varit helt nedsatt under den aktuella perioden och anför bl.a. följande. XX har fått hel sjukpenning under perioden 2 december 2013–1 maj 2020. Försäkringskassan har initialt beviljat henne sjukpenning under perioden 1 november 2020–28 februari 2021 på den grunden att hennes arbetsförmåga är helt nedsatt i normalt förekommande arbete. Därefter har hon beviljats hel sjukersättning från och med november 2020 för att arbetsförmågan bedömdes stadigvarande nedsatt i förhållande till förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Läkarintyg för den i målet aktuella perioden är utfärdat efter telefonkontakt. Den medicinska utredning som ligger till grund för att XX har fått ersättning till och med den 1 maj och från och med den 1 november 2020 ger dock tillräckligt stöd för att hennes arbetsförmåga har varit helt nedsatt i normalt förekommande arbete också under den i målet aktuella perioden.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

I samband med att det medicinska underlaget för nu aktuell period utfärdades genomförde läkaren ingen undersökning av XX. Av den övriga medicinska utredningen framgår dock att XX har omfattande funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar med anledning av sina besvär. Kammarrätten anser därför, i likhet med vad Försäkringskassan numera anser, att utredningen ger stöd för att hennes arbetsförmåga är helt nedsatt i ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden under perioden 2 maj–31 oktober 2020. Det ankommer på Försäkringskassan att pröva om övriga förutsättningar för sjukpenning är uppfyllda. Förvaltningsrättens dom ska såldes ändras.”

Så här skriver Försäkringskassan i sin inlaga till Kammarrätten innan dom:

”Målet avser den mellanliggande perioden 2 maj – 31 oktober 2020. Läkarintyget för den perioden är utfärdat efter telefonkontakt. Försäkringskassan bedömer dock att den medicinska utredning som ligger till grund för att XX har fått och får ersättning från socialförsäkringen t.o.m. 1 maj 2020 och fr.o.m. 1 november 2020 ger tillräckligt stöd för att hennes arbetsförmåga, även om rätten till sjukpenning prövas dag för dag, har varit helt nedsatt i normalt förekommande arbete också under den aktuella perioden. Försäkringskassan medger därför att XX arbetsförmåga har varit helt nedsatt under perioden 2 maj till 31 oktober 2020.”